Bohuslän Dals Svarthöns - genbankbesättning

Höns har funnits i familjens ägo sen 1983 (med avbrott ett antal år i slutet av 1990-talet).Yngsta dottern fick som tvååring en liten kyckling av dvärgrasen Cochin.Det var “kanse en tupp kanse en höna” och blev sedermera en tupp som döptes till Oskar.Oskar blev väldigt tam och vi inskaffade en flock rasrena damer till honom. Efter några år gjorde vi uppehåll med höns efter flertalet förluster till duvhöken.

Det blev tomt men sommaren 1999 såg jag en flock alldeles svarta höns med grafitgrå ben och svart slör och kam i hembygdsparken Fredriksdal i Helsingborg. Urhäftiga, och jag hade aldrig sett dess like. Svart kam !!!! Å svarta kycklingar. Såna skulle jag bara ha. Forskning inleddes samt letande. Bohuslän-Dals Svarthöna, var det, en medelstor svensk lantras. Starkt hotad så det blev självklart att jag då skulle registrera en genbank. En kull på 10 st osorterade ungdjur inskaffades. Det blev fem av var. Av dessa behöll vi en tupp och alla hönorna.

Flocken har växt och decimerats om vartannat. Just nu (juni 2010) finns här en tupp, sex hönor och tre kycklingar. Nytt blod har tillförts genom nya tuppar lite då och då.

Vi har enbart uppfödning genom naturruvning och hönorna är duktiga ruvare. Det händer att dom kommer hemtraskande med kycklingar i släptåg. Var dom då lyckats gömma sig har jag inte en aning om.

Jag tror varje gång en höna saknas att duvhöken varit framme igen. Men hittills är det bara ett par tuppar som gått hädan på det viset. Som ni förstår så traskar dom fritt omkring allra mesta tiden. Allt emellanåt, då mickel räv, stryker kring knutarna råder “utomhusförbud” och då “svär” våra höns åt oss. Man märker tydligt att de tycker det är urtrist att sitta bakom “Lås och bom”. Om ni inte vet så ÄR höns oerhört sociala, inte bara inom flocken utan även med oss människor. Fast det, liksom så mycket annat när det gäller umgänge med djur, kan inte förklaras eller berättas. Det måste upplevas

———————————————————————————————————————————————————————————————–

Svenska Lanthönsklubben är registerförande förening för alla utrotningshotade, svenska fjäderfäraser.
Detta offentliga förvaltningsuppdrag fick SLK av Jordbruksverket den 28 september 2001.

För att man skall kunna ansluta sin besättning till lantrasens genbank, krävs att man är medlem i Svenska Lanthönsklubben eller har erlagt årlig registeravgift motsvarande medlemsavgiften, att djuren är rastypiska och att djurens härstamning är känd.

På www.kackel.se hittar du mer information.