Vi driver ett litet stuteri som föder upp Welsh ponny sec C (welsh ponny av cobtyp) baserat på importerade klassiska toppblodslinjer från Wales, (bl.a. Synod, Parc, Parvadean och Popsters).

Syftet med vår uppfödning är att föda upp rastypiska Welsh sec C med ett temperament som passar barn och som kan användas inom alla discipliner. Vi vurmar dock lite extra för körsporten.

Vi vill gärna att ponnyerna är i det närmaste “up to height” alltså någonstans mellan 134 och 137 cm i mankhöjd och de skall ha utpräglad ponnykaraktär. Försöker att satsa på ponnyer med väldigt mycket sec C-blod utan så mycket inblandning av sec A och D.

Vart kommer namnet ifrån?

Tja, en lång historia kort, jag har haft uppfödning av Flatcoated retriever och mitt registrerade kennelnamn är Storspovens kennel och mitt registrerade firmanamn är Storspovens international så då skulle det ju passa bäst med stuteri Storspovens eller…..?

Det är ju ett långt namn. Rasen är ju welshar så vad skulle inte passa bättre, Storspoven på walesiska. Så det fick det bli, GYLFINIR (uttalas ung Galvinir)

Hur det började….

Hästar har funnits i mitt liv sen 1964 och ett par år senare mötte jag welshhingsten Örnäs Twilight RW 11 . Hans pyttesmå öron, mörka vänliga ögon, rufsiga pannlugg, stenhårda välmejslade mule, mun och näsborrar , hans breda välmarkerade ganascher och platta breda panna var oemotståndliga. Welshen hade satt sig i mitt hjärta. Jag var bara ett barn och fick inte hantera honom alls, bara titta. Men Twilight gjorde ett enormt intryck på mig så många år senare när jag skulle inskaffa en framtida ponny till våra barn var det självklart att jag skulle ha en welsh. Fölungen Bokhaga Elton inskaffades. Historien om honom kommer du kunna läsa på sidan (som är under konstruktion) om annat.

Medan barnen växte sig tillräckligt stora för att rida tävlade jag i FEI körning. Med Bokhaga Elton vann jag SM 1986. En parhäst till Elton inskaffades nämligen sec B hingsten Candide RW 72. Körningen och tävlandet fortsatte nu med paret. Det blev SM silver både 1988 och 89. Så var det då dags för barnen att ta över. Hästarna skolades om. Började skörda framgång inom hoppning. Men barnen slutade inte att växa så Candide såldes Elton lånades ut och större ponnier inskaffades och vi gled in på connemara och svenskt halvblod.

Åren gick och 2002 fick jag en inbjudan från min gamla vän och groom sen körtiden, Aina Kjellstrand, att följa med på en stuteriresa till Wales.

Det blev ett brutalt uppvaknande. Jag, som haft welshen närmast hjärtat sen jag var barn, hade svävat ut och inbillade mig att connemara var rasen för mig. Absolut inget fel på dom men, herre jemeta, inte kan dom mäta sig med welsharna. Jag skulle bara ha welsh igen och nu var det sec C som hägrade. Lite maffigare, skulle passa utnmärkt till körning och jag skulle kunna damma av min körutrustning och kanske börja tävla igen.

Väl hemma sålde jag mitt connemara sto. Skaffade spanare i Wales, som med lupp sökte efter en topp sec C hingst . Det letades och jag var över och kikade på nån som dock inte höll för förväntningarna. Det tog ett år och så kom det ett mail ………. “Jag har en video på några häftiga sec C som ska säljas på cobauktionen. Är du intresserad?”

Så klart jag va. Som jag studerade den videon.

Videon med fyraåriga Talyllyn Abel, en fux med bläs, fyra helstrumpor och ljus man och svans, som en sagohäst! Till och med min man, som inte alls gillar hästar, föll för Abel och bokstavligen beordrade mig att åka över till auktionen. Så jag bokade om i almanackan och fick med mig min äldsta dotter Det sista vi hörde från mannen var “se till att inte komma hem utan häst”. Så så blev det. Jag är med welsh igen.

Jag har massor att hämta igen. Jag måste lära en massa. Tidigare hade jag ju sec B och nu satsar jag på sec C så jag nappar på varje tillfället att få titta på så många som möjligt.

Wales har blivit mitt andra hem, nästan. Massor av nya vänner har jag också fått. Landet är helt fantastiskt vackert och människorna otroligt gästvänliga och otroligt stolta över att få visa upp sina hästar. Hästarna, ja vi har bra hästar här i Sverige men i Wales så kan man se mängder av bra hästar. Jodå, även mediåkra och faktiskt även dåliga, med det är ju av det man lär sig.

Så var det ju detta med sto………

Jag skulle minsann inte ha nåt sto inte. Nehedå. Och jag lovade dyrt och heligt inför stuteriresan 2004 att inte skulle jag komma hem med nån häst i år inte. Och definitivt inte med ett sto.

Men………..Det svischade förbi ett litet brunt sto, Hafodyrynys Rosemarie, med mycket bra stam på cobauktionen, dräktig. Jag hade ju inte registrerat mig, skulle ju inte handla, så jag kunde inte ropa. Men stoet blev inte sålt. Ägaren hade satt ett högre utgångsbud än vad som ropades. Jag satte en liten kråka i programmet bredvid hennes namn. Sen kunde jag knappt tänka på annat. Skulle jag köpa? Blev hon såld utanför ringen? Ska jag verkligen ha ett sto? Dräktig va hon, då blir det ju ett föl också, vad ska min man tycka? Sto, nehe, joho, nehe igen, jo kanske, eller???

Till slut, när auktionen var över, så ringde vi ägaren i alla fall. Och hon var inte såld.

Det blev affär och på våren 2005 föddes stuteriets första ponnyföl (hade fött upp ett antal svenska halvblod tidigare) ett ljuvligt litet sto som döptes till Gylfinir Bonesig Marion (efter dotterns tävlingshäst Miss Marion).

Flocken utökades hösten 2005 med ett stoföl till, Erw-Wastad Ruby, som jag inköpte som sällskap till Aaron från Wales. Aaron är nu såld och i april 2008 var jag över i England och inskaffade ytterligare ett sto, Popsters Pavlova. Tanken är att dessa ston skall utgöra grunden till min fortsatta avelsverksamhet. Framtiden får utvisa hur det blir med det. I avel just nu (2010) går Ruby och Pavrova. Rosemarie är utleasad som hopp-ponny.

Njuter gör jag i alla fall

Tänk så ljuvligt det är med welshponnier i stallet och hagarna igen.